ATT ÅTERVÄNDA
Efter många om och men så tog jag äntligen ett beslut. Jag bokade flygbiljetter till USA denna sommaren.
Ända sedan jag kom tillbaka från USA har jag funderat på om jag skulle åka tillbaka nu i sommar. Klart att jag ville träffa alla kompisar, familj och hundar igen, men jag tvekade. AFS hade rekommenderat att man skulle vänta 2 år innan man åkte tillbaka för annars kan "gamla sår" rivas upp igen, vilket gjorde mig orolig. Jag visste hur jobbigt jag hade haft det när jag kom tillbaka till Sverige och jag var rädd att uppleva det igen. Men sen insåg jag att jag bara tänkte på allt negativt som kunde hända, istället för att tänka på allt det positiva med att åka tillbaka.
Jag funderade på om jag skulle lägga de pengarna på något annat, någon annan resa. Jag älskar USA men jag vill inte lägga pengar på att åka till USA hela tiden när det är så många andra länder jag också vill resa till. Denna gången kommer jag nog inte tillbaka till USA på flera år, jag kanske ändrar mig, men just nu vill jag studera, jobba, spara pengar och resa. Det sved att tänka på när jag lämnade den här gången, att veta att jag inte kommer komma tillbaka på ett lååångt tag den här gången.
Ända sedan jag kom tillbaka från USA har jag funderat på om jag skulle åka tillbaka nu i sommar. Klart att jag ville träffa alla kompisar, familj och hundar igen, men jag tvekade. AFS hade rekommenderat att man skulle vänta 2 år innan man åkte tillbaka för annars kan "gamla sår" rivas upp igen, vilket gjorde mig orolig. Jag visste hur jobbigt jag hade haft det när jag kom tillbaka till Sverige och jag var rädd att uppleva det igen. Men sen insåg jag att jag bara tänkte på allt negativt som kunde hända, istället för att tänka på allt det positiva med att åka tillbaka.
Jag funderade på om jag skulle lägga de pengarna på något annat, någon annan resa. Jag älskar USA men jag vill inte lägga pengar på att åka till USA hela tiden när det är så många andra länder jag också vill resa till. Denna gången kommer jag nog inte tillbaka till USA på flera år, jag kanske ändrar mig, men just nu vill jag studera, jobba, spara pengar och resa. Det sved att tänka på när jag lämnade den här gången, att veta att jag inte kommer komma tillbaka på ett lååångt tag den här gången.
Den största faktorn till att jag tvekade på att åka var att jag var så orolig och nervös. Jag hade inte hållit kontakten med många av mina kompisar sen jag kom hem, min bästa vän Jared hade varit helt frånvarande och inte sig lik sedan jag kom hem och det hade varit jobbigt för mig. Jag var orolig att familjen skulle jobba hela tiden och att jag skulle ha glidit isär från mina vänner eller att det inte skulle vara samma sak att träffa dem igen.
Men gissa vad? Det kändes som om jag aldrig lämnat.
Det kändes som denna återvändo var som en extended bit av mitt utbytesår, som att jag bara förlängde förra året med några avsnitt typ. Vi åt middag vid vårt matbord hela familjen nästan varje kväll, jag lekte med hundarna, badade i poolen och bara gick runt mitt neighbourhood. Jag tog en Starbucks med mina vänner, åt Cold Stone's med Mom, tog en roadtrip ner till L.A med Mary och Chelsea. Allt var sig likt.
Det enda jag tyckte var lite jobbigt var att se min gamla skola igen. Jag saknade den så mycket och ville bara återuppleva en dag på den, bara en dag. En annan grej som kändes lite tråkig var att min pojkvän jag hade haft när jag var i USA nu hade en ny flickvän. På grund av att han hade flickvän nu så kunde jag tyvärr inte träffa honom lika mycket som jag hade velat, och det förstår jag men jag tyckte det var lite synd såklart.
Men jag är glad att jag åkte tillbaka och jag ångrar det inte alls. Det kändes som att jag fick ett annat slags "avslut" nu genom att återvända. Nu vet jag var jag har allihopa. Nu vet jag säkert att USA, min familj och mina vänner alltid kommer finnas där och att jag inte behöver oroa mig.
Hiking up to Twin Lakes med Dad
Jag och Oly
Jared & Tilly
Mary, Chelsea och jag @ Santa Monica
Men gissa vad? Det kändes som om jag aldrig lämnat.
Det kändes som denna återvändo var som en extended bit av mitt utbytesår, som att jag bara förlängde förra året med några avsnitt typ. Vi åt middag vid vårt matbord hela familjen nästan varje kväll, jag lekte med hundarna, badade i poolen och bara gick runt mitt neighbourhood. Jag tog en Starbucks med mina vänner, åt Cold Stone's med Mom, tog en roadtrip ner till L.A med Mary och Chelsea. Allt var sig likt.
Det enda jag tyckte var lite jobbigt var att se min gamla skola igen. Jag saknade den så mycket och ville bara återuppleva en dag på den, bara en dag. En annan grej som kändes lite tråkig var att min pojkvän jag hade haft när jag var i USA nu hade en ny flickvän. På grund av att han hade flickvän nu så kunde jag tyvärr inte träffa honom lika mycket som jag hade velat, och det förstår jag men jag tyckte det var lite synd såklart.
Men jag är glad att jag åkte tillbaka och jag ångrar det inte alls. Det kändes som att jag fick ett annat slags "avslut" nu genom att återvända. Nu vet jag var jag har allihopa. Nu vet jag säkert att USA, min familj och mina vänner alltid kommer finnas där och att jag inte behöver oroa mig.
Hiking up to Twin Lakes med Dad
Jag och Oly
Jared & Tilly
Mary, Chelsea och jag @ Santa Monica
Ifeanyi, Will, jag, Jared och Donovan @ Jared's för sista gången innan han flyttade
TILLBAKA TILL VERKLIGHETEN
Hej kära vänner.
Det var alltför länge sedan jag skrev.Kanske möjligen för att utbytesåret är slut och jag är tillbaka i Sverige igen. Men att ha varit en utbytesstudent är något jag alltid kommer att ha med mig och utbyte är en pågående cirkel som aldrig slutar, vad jag lärt mig under mitt år är något som jag kommer minnas och ta lärdom av för resten av mitt liv. Jag kommer alltid ha med mig i vardagen det jag lärt mig och även sända ut samma budskap och erfarenheter till folk i min närhet.
Ända sedan jag kom hem så har jag konstant envisats med att äta min mat endast med en gaffel, för det är så majoriteten av amerikaner äter, i alla fall där jag bodde. Trots att det nu snart är 2 år (!) sedan jag åkte så har jag fortfarande det med mig. Jag hälsar på främlingar på gatan hela tiden. Jag tar åt mig mer i klassrummet, tar mer plats. Jag har fått en bättre amerikansk dialekt, pratar med mer slang och vet allmänt mer om den amerikanska kulturen. Varje gång jag träffar en amerikan skiner jag upp och vill berätta allt om mitt år och höra varifrån de kommer. Jag har faktiskt träffat på en hel del folk från Sacramento, alltid lika trevligt!
Det var alltför länge sedan jag skrev.Kanske möjligen för att utbytesåret är slut och jag är tillbaka i Sverige igen. Men att ha varit en utbytesstudent är något jag alltid kommer att ha med mig och utbyte är en pågående cirkel som aldrig slutar, vad jag lärt mig under mitt år är något som jag kommer minnas och ta lärdom av för resten av mitt liv. Jag kommer alltid ha med mig i vardagen det jag lärt mig och även sända ut samma budskap och erfarenheter till folk i min närhet.
Ända sedan jag kom hem så har jag konstant envisats med att äta min mat endast med en gaffel, för det är så majoriteten av amerikaner äter, i alla fall där jag bodde. Trots att det nu snart är 2 år (!) sedan jag åkte så har jag fortfarande det med mig. Jag hälsar på främlingar på gatan hela tiden. Jag tar åt mig mer i klassrummet, tar mer plats. Jag har fått en bättre amerikansk dialekt, pratar med mer slang och vet allmänt mer om den amerikanska kulturen. Varje gång jag träffar en amerikan skiner jag upp och vill berätta allt om mitt år och höra varifrån de kommer. Jag har faktiskt träffat på en hel del folk från Sacramento, alltid lika trevligt!
När jag kom tillbaka till Sverige igen såg jag till att vara upptagen hela tiden. Träffa kompisar, träna, plugga. Allt för att inte fokusera på USA. Jag var livrädd för att få hemlängtan, det var nästan så jag försökte förtränga att jag ens varit iväg. Jag kände mig inte redo att komma tillbaka till mitt gamla liv igen. Jag undrade hur det skulle vara att träffa kompisar och familj igen, skulle jag kunna behålla den delen av mig själv jag funnit i USA, utan allt som hjälpte mig hitta den personen? Det tog mig cirka 2 månader innan jag lät mig själv slappna av. Ta tid att tänka på mitt utbytesår, kolla tillbaka på bilder, läsa min gamla dagbok, återminnas helt enkelt. Jag saknade mina vänner, min familj, mitt liv där helt enkelt. Jag önskar fortfarande att jag kunde leva i båda de här världarna samtidigt.
Jag tänker inte ljuga, att åka hem igen var inte lätt. Dock är det väldigt individuellt. Jag vet många utbytesstudenter som inte alls haft besvär med att åka hem igen, medan vissa har haft det väldigt svårt. Detta året har varit ett av de jobbigaste i mitt liv. Att anpassa sig till sin gamla kultur igen, att ha kompisar över hela världen som man kanske aldrig mer får se igen, eller väldigt sällan. Det jobbigaste har varit att komma till insikt med att jag aldrig någonsin kommer få tillbaka mitt år. Jag kan åka tillbaka och hälsa på, men saker kommer aldrig vara exakt likadana igen. Det kommer vara många som inte kommer förstå vad du har genomgått. De kommer ha svårt att förstå hur jobbigt det kan vara att komma tillbaka. De var inte utbytesstudenter. Visst, det var ett beslut jag valde och jag hade valt det tusen gånger om, det var värt att gå ett till år i Sverige. Men jag ska inte säga att det inte sved lite när alla ens kompisar gick på studentfesterna och tog studenten.
Jag besökte min vän Lucia i Madrid och sedan kom hon till mig några månader senare. Jag är säker på att hon är en vän för livet och vi håller fortfarande kontakten, vilket jag tror kan vara rätt ovanligt. Det händer ofta att man får bra kompisar, men att de är tillfälliga, att det rinner ut i sanden. Men jag och Lucia vet att vi inte kan prata på länge men ändå veta var vi har varandra. Vi hör av varandra lite då och då och vi ser ju alltid vad den andra har för sig på snapchat, instagram och liknande.
Jag har engagerat mig mycket i AFS efter mitt år. Jag har gått olika volontärutbildningar och åkt upp mycket till Stockholm för både avrese- och välkomstläger. Jag finner det väldigt givande. Alltid blir jag lika avundsjuk på studenterna, de skulle bara veta hur mycket fantastiska saker de har framför sig. Hur deras världar kommer ändras. Men nu börjar det här inlägget bli lite långt och jag skulle kunna babbla på hur mycket som helst om det här ämnet så jag ska bespara er det.
Mary & jag
Jared & jag
Jag tänker inte ljuga, att åka hem igen var inte lätt. Dock är det väldigt individuellt. Jag vet många utbytesstudenter som inte alls haft besvär med att åka hem igen, medan vissa har haft det väldigt svårt. Detta året har varit ett av de jobbigaste i mitt liv. Att anpassa sig till sin gamla kultur igen, att ha kompisar över hela världen som man kanske aldrig mer får se igen, eller väldigt sällan. Det jobbigaste har varit att komma till insikt med att jag aldrig någonsin kommer få tillbaka mitt år. Jag kan åka tillbaka och hälsa på, men saker kommer aldrig vara exakt likadana igen. Det kommer vara många som inte kommer förstå vad du har genomgått. De kommer ha svårt att förstå hur jobbigt det kan vara att komma tillbaka. De var inte utbytesstudenter. Visst, det var ett beslut jag valde och jag hade valt det tusen gånger om, det var värt att gå ett till år i Sverige. Men jag ska inte säga att det inte sved lite när alla ens kompisar gick på studentfesterna och tog studenten.
Jag besökte min vän Lucia i Madrid och sedan kom hon till mig några månader senare. Jag är säker på att hon är en vän för livet och vi håller fortfarande kontakten, vilket jag tror kan vara rätt ovanligt. Det händer ofta att man får bra kompisar, men att de är tillfälliga, att det rinner ut i sanden. Men jag och Lucia vet att vi inte kan prata på länge men ändå veta var vi har varandra. Vi hör av varandra lite då och då och vi ser ju alltid vad den andra har för sig på snapchat, instagram och liknande.
Jag har engagerat mig mycket i AFS efter mitt år. Jag har gått olika volontärutbildningar och åkt upp mycket till Stockholm för både avrese- och välkomstläger. Jag finner det väldigt givande. Alltid blir jag lika avundsjuk på studenterna, de skulle bara veta hur mycket fantastiska saker de har framför sig. Hur deras världar kommer ändras. Men nu börjar det här inlägget bli lite långt och jag skulle kunna babbla på hur mycket som helst om det här ämnet så jag ska bespara er det.
Mary & jag
Jared & jag
Jag, Mary & Chelsea
BILDER FRÅN SISTA TIDEN
AVSKED
Hej och förlåt för så dålig uppdatering!
Men jag har ju verkligen haft så fullt upp de senaste veckorna. Mina sista veckor i USA ville jag njuta av till max så då var jag knappt på internet överhuvudtaget. Sedan nu när jag kommit hem så har jag ju varit upptagen med att träffa kompisar, jobba osv. Har inte tänkt så mycket på bloggen men får väl skriva ett avslut iallafall för er som inte vet vad som hänt!
Men jag har ju verkligen haft så fullt upp de senaste veckorna. Mina sista veckor i USA ville jag njuta av till max så då var jag knappt på internet överhuvudtaget. Sedan nu när jag kommit hem så har jag ju varit upptagen med att träffa kompisar, jobba osv. Har inte tänkt så mycket på bloggen men får väl skriva ett avslut iallafall för er som inte vet vad som hänt!
Hela juli var jag med Ifeanyi verkligen varje dag, antagligen för jag snart skulle åka så ville passa på att spendera tid tillsammans. Vi gjorde det vanliga, hade picnics, chillade på Boba, Starbucks och Miwok. Spelade spel,badade i min pool, gick på bio (The Dawn Of The Planet Of The Apes).
Sista dagen gick jag, Mom, Dad och Ifeanyi på The Sacramento State Fair. Det var mysigt. Vi åkte karuseller och åt mat och så.
Hade iallafall ett riktigt underbart avslut på ett underbart år. Kunde inte bli mer perfekt. Kanske var det meningen att jag skulle behöva komma senare än alla andra för att det skulle bli så bra? Man vet ju aldrig men jag försöker tänka så.
Hade sådan tur med familjen, vännerna och hur mycket jag fick se av USA och deras kultur. Har verkligen lärt mig mycket både om USA, Sverige och framförallt mig själv.
Det var svårt att säga hejdå till Ifeanyi, dock fick jag aldrig säga hejdå till Will för vi var upptagna på olika håll hela tiden vilket var väldigt synd. Det var inte svårt att säga hejdå till familjen eftersom jag skulle träffa dem bara två veckor senare. Förutom Mary då.
Idag åkte faktiskt min host family från Sverige och vidare till Köpenhamn. De stannade här två nätter och det kändes så underbart att se dem. Dock var det på samma gång lite jobbigt för det gjorde så jag fick mer hemlängtan, annars har jag försökt hålla mig så upptagen som möjligt så jag ska tänka på annat. Grät lite när de lämnade mig den här gången. Hoppas att jag träffar de snart igen. Saknar nästan hundarna mest av allt, vem hade kunnat tro det haha!
Jag planerar faktiskt redan min nästa resa till Kalifornien. Inget bestämt förstås, men jag försöker spara(även om det är en av mina sämre egenskaper) ihop så mycket jag kan och jobba extra så får vi se om det kanske blir något till nästa sommar. Mamma sa att vi kanske kunde åka dit nästa sommar. Åh vad jag hoppas, ni anar inte. Sedan har min bror planerat en roadtrip i USA nästa år och min syster vill åka med men vill att jag ska följa med också, så det kanske skulle vara något.
När jag kom hem möttes jag av mamma på flygplatsen, trodde hela familjen skulle vara där så blev lite förvånad. Pratade så dålig svenska kunde knappt snacka! Men det släppte sen. Sen när jag kom hem så visade det sig att min fina syster hade fixat en överrasknings Välkommen-hem-fest. Så gulligt av henne. Jag blev verkligen chockad haha. Men hade verkligen så kul, har inte skrattat så mycket på länge som jag gjorde den kvällen. Det var väldigt trevligt att se alla igen, många av mina kompisar kunde komma. Så vi bara åt och snackade och hade det allmänt trevligt.
4TH OF JULY
Dagen igår blev inte riktigt som förutsett, men vi gjorde det bästa av situationen.
Hundarna mådde dåligt, mom mådde dåligt. Mary och hennes pojkvän gjorde slut helt out of the blue så hon var såklart väldigt ledsen och vi andra för hennes skull. Väldigt konstig stämning helt enkelt.
På kvällen stack jag och dad till Elk Grove Park där de varje år har fyrverkerier. Var cirka 20 000 folk där i den stora, vackra parken som är ett av mina favoritställen här, på picknickfiltar, grillade och hade olika lekar. Det spelades musik och såldes mat. Träffade även lite kompisar en stund.
Idag åkte jag roller skating med Ifeanyi, riktigt mysig dag.
Annars har jag gått på Queen-konsert med Adam Lambert och två av original medlemmarna från Queen med mom i San José.
Gått på Jareds hejdå-bbq med de andra, umgåtts med Ifeanyi och sagt hejdå till Jared, på riktigt den här gången.
Det suger så mycket att det här är mitt hem, men från och med när jag lämnar så kommer jag antagligen högst kunna komma hit cirka vartannat år för några veckor om jag har tur, om jag inte flyttar hit på heltid, men då är jag ju utan mitt andra hem också. Om man ändå kunde leva i två världar..har aldrig önskat det så mycket som jag önskar det just nu. Saknar redan Lucia, åh jag önskar hon var här.
Dock är det så mycket jag är taggad till när jag kommer hem. Träffa kompisar och familj. Även små saker som min egen säng, mitt piano, regn(älskar vädret här men älskar regn också). Saknar fil och kaviar!!
Hundarna mådde dåligt, mom mådde dåligt. Mary och hennes pojkvän gjorde slut helt out of the blue så hon var såklart väldigt ledsen och vi andra för hennes skull. Väldigt konstig stämning helt enkelt.
På kvällen stack jag och dad till Elk Grove Park där de varje år har fyrverkerier. Var cirka 20 000 folk där i den stora, vackra parken som är ett av mina favoritställen här, på picknickfiltar, grillade och hade olika lekar. Det spelades musik och såldes mat. Träffade även lite kompisar en stund.
Idag åkte jag roller skating med Ifeanyi, riktigt mysig dag.
Annars har jag gått på Queen-konsert med Adam Lambert och två av original medlemmarna från Queen med mom i San José.
Gått på Jareds hejdå-bbq med de andra, umgåtts med Ifeanyi och sagt hejdå till Jared, på riktigt den här gången.
Det suger så mycket att det här är mitt hem, men från och med när jag lämnar så kommer jag antagligen högst kunna komma hit cirka vartannat år för några veckor om jag har tur, om jag inte flyttar hit på heltid, men då är jag ju utan mitt andra hem också. Om man ändå kunde leva i två världar..har aldrig önskat det så mycket som jag önskar det just nu. Saknar redan Lucia, åh jag önskar hon var här.
Dock är det så mycket jag är taggad till när jag kommer hem. Träffa kompisar och familj. Även små saker som min egen säng, mitt piano, regn(älskar vädret här men älskar regn också). Saknar fil och kaviar!!
SAN DIEGO
Okej, dags att skriva om San Diego.. woah I'm on fire med skrivningen idag kanner jag! Kanske for att jag inte skrivit pa tva veckor och vill passa pa medan jag har tid. Eller ja..egentligen borde jag sova nu for det borjar bli sent och ska upp tidigt imorgon med mamma for att ga pa yoga..
Om jag inte har skrivit det eller om ni glomt det sa var det sa att Mary och Rob skulle ner till San Diego, och jag ville sa garna folja med, och jag fick om jag ville men de skulle pa brollop och vara upptagna hela tiden de skulle spendera dar nere sa de sa att jag antagligen inte skulle ha sa kul dar. Men sa kom jag pa att mamma(inte min hostmom da alltsa) spenderat ett collegear i San Diego hos en familj, sa jag kontaktade dem.
Det kandes sa otroligt haftigt att besoka samma stad, hus och familj som mamma bodde hos i San Diego.
Att inte mycket har forandrats sedan hon var dar. Att jag till och med bodde i samma rum som hon hade haft nar hon var dar for cirka 30 ar sedan??
Fick mig faktiskt att kanna mig sa nara min mamma pa nagot satt, och sakna henne.
Pa torsdagen åkte vi till the Smithers family. Var nervös innan men det försvann snabbt. Jag hade ju trots allt aldrig traffat de har manniskorna jag skulle bo hos forut, eller jaa, en gang for cirka 13 ar sen traffade jag Pat nar hon besokte Sverige. Pat tog mig downtown San Diego sedan följde jag med Debbie till UCSD, där mamma gick när hon va yngre. Verkligen ett vackert campus och hela omradet var seriost storre an Hovmantorp?? Var omojligt att hitta runt och they expand it mer och mer varje ar. Mamma, du skulle inte kunna hitta runt om du kom dit nu!
Pa fredagen stack jag och Debbie till the San Diego Zoo, som ar ett valdigt populart zoo. Dar motte vi upp Jake (inte samma Jake som i L.A da utan en annan), en kille i min alder som ar son till en av Debbies nara vanner. Valdigt trevlig kille och ett valdigt fint zoo!
Pa kvallen var det middag/fest for en bekant till Deb sa vi stack till en restaurang med Jake och nagra andra familjer och at mat och spelade pa arkaden. Valdigt mysig kvall och vi hade valdigt roligt! Har aldrig riktigt spelat pa arkad innan men det var verkligen en upplevelse! Jag gar alltid in for det sa hart haha.. Jake vann nagra gosedjur till mig haha.
Pa lordagen stack bade Pat, Deb och jag till the Midway, ett stort, kant militarfartyg. Och till Coronado, som ar en o precis where the border to Mexico ar.
Sedan stack vi till Old Town, vilket maste ha varit min favoritdel av San Diego-resan.
Kanns alltid som jag ar i Mexico eftersom jag ar i Kalifornien, men nar man ar sa nara gransen som man ar har sa ar det verkligen Mexico pa allvar! Alla skyltar, alla manniskor, Mexico!
Och sarskilt har i Old Town. Alla byggnader, musiken och allt. Jag hade berattat for dem att jag ville prova riktig mexikansk mat, since apparently Taco Bell and Chipotle doesn't count.
Om jag inte har skrivit det eller om ni glomt det sa var det sa att Mary och Rob skulle ner till San Diego, och jag ville sa garna folja med, och jag fick om jag ville men de skulle pa brollop och vara upptagna hela tiden de skulle spendera dar nere sa de sa att jag antagligen inte skulle ha sa kul dar. Men sa kom jag pa att mamma(inte min hostmom da alltsa) spenderat ett collegear i San Diego hos en familj, sa jag kontaktade dem.
Det kandes sa otroligt haftigt att besoka samma stad, hus och familj som mamma bodde hos i San Diego.
Att inte mycket har forandrats sedan hon var dar. Att jag till och med bodde i samma rum som hon hade haft nar hon var dar for cirka 30 ar sedan??
Fick mig faktiskt att kanna mig sa nara min mamma pa nagot satt, och sakna henne.
Pa torsdagen åkte vi till the Smithers family. Var nervös innan men det försvann snabbt. Jag hade ju trots allt aldrig traffat de har manniskorna jag skulle bo hos forut, eller jaa, en gang for cirka 13 ar sen traffade jag Pat nar hon besokte Sverige. Pat tog mig downtown San Diego sedan följde jag med Debbie till UCSD, där mamma gick när hon va yngre. Verkligen ett vackert campus och hela omradet var seriost storre an Hovmantorp?? Var omojligt att hitta runt och they expand it mer och mer varje ar. Mamma, du skulle inte kunna hitta runt om du kom dit nu!
Pa fredagen stack jag och Debbie till the San Diego Zoo, som ar ett valdigt populart zoo. Dar motte vi upp Jake (inte samma Jake som i L.A da utan en annan), en kille i min alder som ar son till en av Debbies nara vanner. Valdigt trevlig kille och ett valdigt fint zoo!
Pa kvallen var det middag/fest for en bekant till Deb sa vi stack till en restaurang med Jake och nagra andra familjer och at mat och spelade pa arkaden. Valdigt mysig kvall och vi hade valdigt roligt! Har aldrig riktigt spelat pa arkad innan men det var verkligen en upplevelse! Jag gar alltid in for det sa hart haha.. Jake vann nagra gosedjur till mig haha.
Pa lordagen stack bade Pat, Deb och jag till the Midway, ett stort, kant militarfartyg. Och till Coronado, som ar en o precis where the border to Mexico ar.
Sedan stack vi till Old Town, vilket maste ha varit min favoritdel av San Diego-resan.
Kanns alltid som jag ar i Mexico eftersom jag ar i Kalifornien, men nar man ar sa nara gransen som man ar har sa ar det verkligen Mexico pa allvar! Alla skyltar, alla manniskor, Mexico!
Och sarskilt har i Old Town. Alla byggnader, musiken och allt. Jag hade berattat for dem att jag ville prova riktig mexikansk mat, since apparently Taco Bell and Chipotle doesn't count.
Det var verkligen saa gott och har verkligen trottnat pa mexikansk mat since det ar det enda de har har kanns det som..men inte den dar maten den var foor god.
Debbie och jag
AAAAAARRIBAAAAA!
Food coma
Frankie<3
Lisa, jag, Lucia, Sarah, David, Alexander, Stine och Laura at the goodbye orientation.
Debbie och jag
AAAAAARRIBAAAAA!
Food coma
Frankie<3
Lisa, jag, Lucia, Sarah, David, Alexander, Stine och Laura at the goodbye orientation.
CLASS OF 2014
Antligen skickade Lisa's host mom bilder fran graduation!
" Raise we now our voices high, hail the orange and blue
We pledge to you Cosumnes Oaks, ever to be true
Alma mater lead the way, you have been our guide
The MIGHTY wolfpack stands as one, that time nor trial divide"
Har haft en sa otroligt bra upplevelse pa denna skola och jag kommer sakna allt som har med den att gora sa mycket. Klasserna, vannerna, lararna, schemat, the school spirit, spirit weeks och food faires, all diversity och blandat umgange mellan tjejer och killar, graduation, prom, Sadie Hawkins, alla dances, Wolfpack tv, cafeterian, ja till och med laxorna!
" THERE'S NO PARTY LIKE A WOLFPACK PARTY 'CAUSE A WOLFPACK PARTY NEVER STOP"
Pavag till podiet
Skaka hand med varldens basta rektor Mr. McDougall ofc
Cool tjej med sitt certificate
Basta grabbarna <3 minus Jared bc han ar Junior. De insisterade pa att se sura ut bara for att javlas haha..
Micah och hennes syster och jag.
Efterat pa Tokyo Steak house med Lisas familj.
" Raise we now our voices high, hail the orange and blue
We pledge to you Cosumnes Oaks, ever to be true
Alma mater lead the way, you have been our guide
The MIGHTY wolfpack stands as one, that time nor trial divide"
Har haft en sa otroligt bra upplevelse pa denna skola och jag kommer sakna allt som har med den att gora sa mycket. Klasserna, vannerna, lararna, schemat, the school spirit, spirit weeks och food faires, all diversity och blandat umgange mellan tjejer och killar, graduation, prom, Sadie Hawkins, alla dances, Wolfpack tv, cafeterian, ja till och med laxorna!
" THERE'S NO PARTY LIKE A WOLFPACK PARTY 'CAUSE A WOLFPACK PARTY NEVER STOP"
Pavag till podiet
Skaka hand med varldens basta rektor Mr. McDougall ofc
Cool tjej med sitt certificate
Basta grabbarna <3 minus Jared bc han ar Junior. De insisterade pa att se sura ut bara for att javlas haha..
Micah och hennes syster och jag.
Efterat pa Tokyo Steak house med Lisas familj.
TO AN AMAZING FRIEND
Here we are, the day you left me, and I guess it's too soon to realize that you are gone.
I haven't read your letter yet. I am excited for it, but at the same time I kind of don't want to read it. I'm afraid I will get to sad considering I just said goodbye to you for a long time. I don't want to read your letter before I write yours in case I would unconciously copy it. This feels so much less personal writing this on a phone, I wish I would've written a letter instead.
There are so many things I could say, Lucia. You are not only an exchange student and a really good friend of mine, you are also like a sister to me. Even though we didn't live in the same house it still felt, and feels, like we're family. My exchange year was great, and you were one of the biggest parts of that reason. Elk Grove and my exchange year wouldn't have been the same without you.
I am so happy that Kathleen got to be your liasion, otherwise I don't know if you and me ever would have happened, at least not as close as we got.
How am I suppose to go from meeting you around 1-2 times a week for over half a year and doing all these kinds of fun stuff, till seeing each other probably tops once a year or so if we are lucky.
Only within a few months I feel like I have gotten to know you pretty well, and the same for you with me. You have seen me change during this year, helped me and been there for me, and also together faced the struggles and enjoyments of being an exchange student. Within 7 months we have experienced really awesome memories together. Hawaii, Los Angeles, Monterey, San Francisco, Santa Cruz, yeah we've been a lot of places together haven't we..but it's not only about the big travels. It's about sitting in the sun with a estarbucks. Chilling at Robs condo. Making fun of each others accents. But the thing I'm probably gonna miss the most has to be our long walks in the evening talking about everything and nothing.
You are always there to listen and help with advice. No one here understands me the way you do.We kind of have the same opinions and thoughts but at the same time we're still so different. And I can honestly say I have never had a friendship like ours. I have alot of fun being with you, even if it means doing nothing, just hanging around. You are kind, reliable and just incredible. You are a great friend.
I haven't read your letter yet. I am excited for it, but at the same time I kind of don't want to read it. I'm afraid I will get to sad considering I just said goodbye to you for a long time. I don't want to read your letter before I write yours in case I would unconciously copy it. This feels so much less personal writing this on a phone, I wish I would've written a letter instead.
There are so many things I could say, Lucia. You are not only an exchange student and a really good friend of mine, you are also like a sister to me. Even though we didn't live in the same house it still felt, and feels, like we're family. My exchange year was great, and you were one of the biggest parts of that reason. Elk Grove and my exchange year wouldn't have been the same without you.
I am so happy that Kathleen got to be your liasion, otherwise I don't know if you and me ever would have happened, at least not as close as we got.
How am I suppose to go from meeting you around 1-2 times a week for over half a year and doing all these kinds of fun stuff, till seeing each other probably tops once a year or so if we are lucky.
Only within a few months I feel like I have gotten to know you pretty well, and the same for you with me. You have seen me change during this year, helped me and been there for me, and also together faced the struggles and enjoyments of being an exchange student. Within 7 months we have experienced really awesome memories together. Hawaii, Los Angeles, Monterey, San Francisco, Santa Cruz, yeah we've been a lot of places together haven't we..but it's not only about the big travels. It's about sitting in the sun with a estarbucks. Chilling at Robs condo. Making fun of each others accents. But the thing I'm probably gonna miss the most has to be our long walks in the evening talking about everything and nothing.
You are always there to listen and help with advice. No one here understands me the way you do.We kind of have the same opinions and thoughts but at the same time we're still so different. And I can honestly say I have never had a friendship like ours. I have alot of fun being with you, even if it means doing nothing, just hanging around. You are kind, reliable and just incredible. You are a great friend.
I know that you are a friend for life. Maybe it will be so that we won't talk every week, or even every month, and it might take years before we see each other again, but I will always be here for you.
Whenever you feel sad, have a problem, just want to talk, travel the world, I dont know, whatever!, just text/skype me okay?
One day I will hablar Español, I'm sure, and then I will never talk English to you again lol. And I will come visit you whether you like it or not! Have already planned out all these fun things we will do next time we see each other. And I hope you have something in mind too. Our adventures together are still being written..haha. And you know, whenever you feel like it, you always will be welcome to your home in Sweden, and I will be your guide, take you any place you wanna go, show you everything you have to see. The cute boys, the awesome food, the nicest places to walk around etc.
Thank you for all the "amazing"(;)) memories together and more is to come!
So I guess what I'm trying to say, which I've already told you a bunch of times but it doesn't hurt to repeat it, is that I will miss you soo soo much and that I really do love you. And I hope, whatever might happen, that you never forget me, because I know I will never forget you.
You are loca chica, Te quiero.
NEWPORT
Vet att jag inte uppdaterat pa lange men har varit upptagen som alltid. Och jag som trodde att jag skulle ha fa saker att gora under sommarlovet haha vilket skamt.
Jag har haft sleepover at Robs med Lucia, sagt hejdå till Jared, gått på bio.
I lordags akte jag och dad ner till Kelsey & Lyles place dar mom redan var, alskar deras neighbourhood!
Dagen efter hade vi födelsedagskalas för min hostdads pappa i L.A. Deras släktingar är supertrevliga så det var nice! Dagen efter stack mom & dad hem men eftersom jag skulle vidare ner till San Diego med Mary och Rob nar de kom over sa sov jag nagra natter utan min vardfamilj i deras slaktingars hus. Forst var jag nervos men de var verkligen sa valkomnande, som en riktig familj. Ville stanna dar langre!
Umgicks mest med Jake, vi stack till stranden med hans kompisar och vi solade, badade, walked along the pier and lit a bonfire and ate s' mores. Så mysigt. Kändes verkligen som jag var med i The O.C eller något.
Pa mandagen stack vi med Kim och Joe till Fashion Island och Balboa Island i Newport, så coolt och häftigt. Riktiga rikemanshus. Köpte äntligen ett par Levis shorts, och de var sjukt billiga har i USA?? På kvällen stack jag och Jake och kollade, igen, på The fault in our stars med hans kompisar, sen stack vi och åt glass.
På tisdagen träffade jag Hanna som var Kims bästa väns dotter, vi klickade direkt och gick och shoppade, spelade minigolf och chillade vid poolen. Sen stack jag o Jake på movienight hos hans schyssta kompisar. Pizza, Brownies och Hannibal. Hans kompisar var sa himla snalla, roliga och oppna, kom verkligen nara dem pa bara nagra fa dagar och kommer verkligen sakna att umgas med dem!
Mina bilder ar fortfarande pa kameran och lanar min host moms dator just nu sa ni far bilder fran L.A senare!
Jag har haft sleepover at Robs med Lucia, sagt hejdå till Jared, gått på bio.
I lordags akte jag och dad ner till Kelsey & Lyles place dar mom redan var, alskar deras neighbourhood!
Dagen efter hade vi födelsedagskalas för min hostdads pappa i L.A. Deras släktingar är supertrevliga så det var nice! Dagen efter stack mom & dad hem men eftersom jag skulle vidare ner till San Diego med Mary och Rob nar de kom over sa sov jag nagra natter utan min vardfamilj i deras slaktingars hus. Forst var jag nervos men de var verkligen sa valkomnande, som en riktig familj. Ville stanna dar langre!
Umgicks mest med Jake, vi stack till stranden med hans kompisar och vi solade, badade, walked along the pier and lit a bonfire and ate s' mores. Så mysigt. Kändes verkligen som jag var med i The O.C eller något.
Pa mandagen stack vi med Kim och Joe till Fashion Island och Balboa Island i Newport, så coolt och häftigt. Riktiga rikemanshus. Köpte äntligen ett par Levis shorts, och de var sjukt billiga har i USA?? På kvällen stack jag och Jake och kollade, igen, på The fault in our stars med hans kompisar, sen stack vi och åt glass.
På tisdagen träffade jag Hanna som var Kims bästa väns dotter, vi klickade direkt och gick och shoppade, spelade minigolf och chillade vid poolen. Sen stack jag o Jake på movienight hos hans schyssta kompisar. Pizza, Brownies och Hannibal. Hans kompisar var sa himla snalla, roliga och oppna, kom verkligen nara dem pa bara nagra fa dagar och kommer verkligen sakna att umgas med dem!
Mina bilder ar fortfarande pa kameran och lanar min host moms dator just nu sa ni far bilder fran L.A senare!
Bild pa mig & Pat i San Diego da vi at pa en riktig Mexikansk restaurang, saaa gott!! Inte ett dugg som Taco Bell eller Chipotle.
AFTERMATH
Soo..what happens now?
Jared delayed his flight för att kunna umgås mer med mig, hur gulligt? Dock bara fyra dagar men det är ju alltid något. Idag hade vi bbq att his place som en hejdafest innan han aker. Det var Jared, Will, Ifeanyi och Donovan saklart, och sen resten av Jareds familj. Har inte traffat dem pa lange nu sa det var riktigt trevligt. Will hade sett pa Lisas instagram att hon var pavag hem, och jag har inte traffat han pa valdigt lange sa han trodde att jag akte hem igar ocksa. Han var jatteupprord och ledsen over att han inte fick saga hejda, haha sa gullig.
Mom har bokat biljetter till Adam Lamberts (som hon är tokig i) konsert i San Jose imorgon. Har aldrig varit där och det jag hört av honom har varit bra, så det blir nog roligt. Sen ska jag antagligen umgas med killarna som vanligt innan.
Mom vill ta med mig till hennes bror i Mammoth och visa mig runt där. Ed ville träffas och ta en sista fika ihop.
Känner mig så stressad. Har bara två veckor kvar och så mycket kvar jag vill göra innan jag åker! Ha massa starbucks och all mat etc som inte finns hemma, umgås, yoga och säga hejdå till alla kompisar, familj och hundar(<3). Har ärligt talat inte sett Duncan så lycklig som när jag kom hem från San Diego, kände mig så älskad haha och hade saknat the pups så mycket.
Ska fira 4th of July, so excited. Vet dock inte vad jag/vi ska göra än!
Har kommer lite random bilder
Mary, random hund jag glomt namnet pa, och Simba house sitting <3 (ja han ser alltid valdigt forbannad ut och ni ska hora honom jama)
Jared delayed his flight för att kunna umgås mer med mig, hur gulligt? Dock bara fyra dagar men det är ju alltid något. Idag hade vi bbq att his place som en hejdafest innan han aker. Det var Jared, Will, Ifeanyi och Donovan saklart, och sen resten av Jareds familj. Har inte traffat dem pa lange nu sa det var riktigt trevligt. Will hade sett pa Lisas instagram att hon var pavag hem, och jag har inte traffat han pa valdigt lange sa han trodde att jag akte hem igar ocksa. Han var jatteupprord och ledsen over att han inte fick saga hejda, haha sa gullig.
Mom har bokat biljetter till Adam Lamberts (som hon är tokig i) konsert i San Jose imorgon. Har aldrig varit där och det jag hört av honom har varit bra, så det blir nog roligt. Sen ska jag antagligen umgas med killarna som vanligt innan.
Mom vill ta med mig till hennes bror i Mammoth och visa mig runt där. Ed ville träffas och ta en sista fika ihop.
Känner mig så stressad. Har bara två veckor kvar och så mycket kvar jag vill göra innan jag åker! Ha massa starbucks och all mat etc som inte finns hemma, umgås, yoga och säga hejdå till alla kompisar, familj och hundar(<3). Har ärligt talat inte sett Duncan så lycklig som när jag kom hem från San Diego, kände mig så älskad haha och hade saknat the pups så mycket.
Ska fira 4th of July, so excited. Vet dock inte vad jag/vi ska göra än!
Har kommer lite random bilder
Mary, random hund jag glomt namnet pa, och Simba house sitting <3 (ja han ser alltid valdigt forbannad ut och ni ska hora honom jama)
Sista dagen
GOODBYE ORIENTATION
Goodbye orientation i Truckee. The end of an era. Så många tankar som snurrar runt i mitt huvud.
Började med att dad dropped me of at Schrader's house. Gotta love that family. Innan Truckee så körde vi förbi en runda till omtalade Reno. Var som ett litet mini-Vegas.
Ville verkligen inte åka till Truckee. Hade en dålig magkänsla. Visste att det skulle bli dramatiskt.
Många AFS:are hade redan åkt hem av olika anledningar så vi var inte så många.
När jag såg Lucia blev jag så glad, har inte träffat henne på en vecka så hade verkligen saknat henne(det är en lång tid för att vara oss), sprang fram direkt och kramade henne och pratade.
Alla studenter fick säga hejdå till sina host families (förutom jag då) och det blev många tårar och kramar.
Sedan delades vi in i grupper. Lucia och jag blev inte i samma grupp, och vanligtvis brukar jag inte bry mig så mycket om sådant men eftersom det här var den sista dagen jag och Lucia hade tillsammans på väldigt länge så frågade vi om jag kunde byta grupp, och ledaren frågade varför och vi sa att det var för att det var vår sista dag ihop, och helt out of no where så börjar jag gråta? Gråter aldrig. Men jag och Lucia bara skrattade åt det för det va så himla random och såg så fake ut haha.Tyvärr sa ledaren nej "men kanske senare".
I våra grupper pratade vi om hur vi har ändrats detta året, råd vi skulle ge till framtida studenter, allt positivt och negativt och skrev ett brev till våra host families.
Tillslut fick vi vara i samma grupp och vi försökte helt enkelt njuta av sista stunden tillsammans till max.
Känner inte de andra studenterna i the silver and gold area team så väl för alla bodde så långt ifrån varandra, så jag och Lucia var främst med varandra.
Tillslut var det dags att lämna, och jag kan inte fatta att om fyra dagar är hon i sitt hem i Madrid och om 2 veckor är jag i Hovmantorp igen. Vet inte hur jag borde känna mig. Kan inte sätta ord på mina känslor. Har inte riktigt insett vad som håller på att hända.
COLORFESTIVAL
De senaste dagarna har jag varit fullt upptagen av att vara med kompisar. Mest Jared, Will och Ifeanyi som vanligt. Men har bara en vecka kvar av mitt utbytesår att umgås med Jared för sen åker jag till L.A och när jag kommer tillbaka har han åkt till Mexico och kommer inte tillbaka förrän jag åkt hem..glad för hans skull såklart, önskar bara att han kunde åka efter att jag åkt. Fast hans pappa är väldigt uppmuntrande till att åka och besöka Sverige, han vill till och med att Jared ska bli utbytesstudent.
Lucia kommer hem idag med! Och det är samma visa med henne. Bara en vecka kvar. Dock så får jag ju iallafall träffa henne på the goodbye orientation i Truckee innan hon åker.
Idag har jag varit på Colorfestival i Sacramento med Mary, Rob och Robs mamma. Igår var jag på fest hos grannarna och Jordan bjöd med mig lite spontant på premiären av 22 Jump Street! Fattar inte varför vi inte umgåtts mer, har så kul ihop.
Idag har jag varit pa yoga med mom, Mary och Marlene! Nu ska vi go rafting in the river
Här kommer alla möjliga bilder från senaste tiden.
Lucia kommer hem idag med! Och det är samma visa med henne. Bara en vecka kvar. Dock så får jag ju iallafall träffa henne på the goodbye orientation i Truckee innan hon åker.
Idag har jag varit på Colorfestival i Sacramento med Mary, Rob och Robs mamma. Igår var jag på fest hos grannarna och Jordan bjöd med mig lite spontant på premiären av 22 Jump Street! Fattar inte varför vi inte umgåtts mer, har så kul ihop.
Idag har jag varit pa yoga med mom, Mary och Marlene! Nu ska vi go rafting in the river
Här kommer alla möjliga bilder från senaste tiden.
ONEREPUBLIC/THE SCRIPT
KÄNSLOR
SAN FRANCISCO
De senaste dagarna har varit toppen!:)
Jag har mest varit med Zoe, Jared, Will och Ifeanyi. Vi har mest bara hangt utomhus, haft picknick i parken och bara njutit av solen helt enkelt. Nu har Zoe akt till Kina, sa kommer kannas lite tomt nu!
I sondags akte jag, mom & Lucia till San Fran!
Vi shoppade och akte runt pa en sightseeing buss som tog oss till de storsta sevardheterna.
Fisherman's wharf, pier39, Chinatown, Little Italy & Golden Gate bridge bland annat!
Det var riktigt blasigt och kallt om man jamfor med Elk Grove! 30 Fahrenheit kallare..
Traffade 3 svenska familjer random pa gatorna! Forsta gangen sen nyar jag gjort det, och min svenska ar ju inte lite ringrostig..gud kunde knappt formulera mig haha ett under att de forstod vad jag sa for det gjorde knappt jag sjalv.
Vet inte riktigt vad mer jag kan skriva forutom att det var en mysig resa! Lite odetaljerat inlagg kanske hehe my bad..
Pavagen hem stannade vi vid Jelly Belly Jelly Bean Factory.
Jag har mest varit med Zoe, Jared, Will och Ifeanyi. Vi har mest bara hangt utomhus, haft picknick i parken och bara njutit av solen helt enkelt. Nu har Zoe akt till Kina, sa kommer kannas lite tomt nu!
I sondags akte jag, mom & Lucia till San Fran!
Vi shoppade och akte runt pa en sightseeing buss som tog oss till de storsta sevardheterna.
Fisherman's wharf, pier39, Chinatown, Little Italy & Golden Gate bridge bland annat!
Det var riktigt blasigt och kallt om man jamfor med Elk Grove! 30 Fahrenheit kallare..
Traffade 3 svenska familjer random pa gatorna! Forsta gangen sen nyar jag gjort det, och min svenska ar ju inte lite ringrostig..gud kunde knappt formulera mig haha ett under att de forstod vad jag sa for det gjorde knappt jag sjalv.
Vet inte riktigt vad mer jag kan skriva forutom att det var en mysig resa! Lite odetaljerat inlagg kanske hehe my bad..
Pavagen hem stannade vi vid Jelly Belly Jelly Bean Factory.
