Flera nätter i rad nu har jag drömt mardrömmar om att åka hem. Att ingen väntar på mig vid flygplatsen och att ingen saknat mig och knappt ens hälsar när de ser mig.Att jag börjar skolan med 97:orna och vantrivs och gråter och saknar usa.Jag vet att jag låter så dramatisk men jag är verkligen rädd och orolig för hur allt kommer bli. Jag vet att allt kommer ordna sig men jag tror att det kommer bli riktigt jobbigt för mig i början. Speciellt när skolan startar. Men jag försöker att tänka positivt. Och jag vet ju att det var värt det.Det är inte så att jag inte vill träffa min familj och vänner i Sverige det är bara det att jag inte vill att denna upplevelsen ska ta slut. Under ett halvår har jag skapat ett helt nytt liv. Jag värderar båda dessa olika liv lika mycket. Jag kan inte välja ett utav dem. Men nu är jag tvungen att lämna detta..kan inte beskriva hur jobbigt det är, tror inte man riktigt kan föreställa sig om man inte varit utbytesstudent själv.Förut kände jag inte att jag hade förändrats men först nu inser jag att jag har. Kanske inte så tydligt så andra kan märka någon skillnad men jag märker det själv. Ser saker annorlunda nu. Och jag undrar om jag fortfarande kommer att vara den här nya personen jag blivit även utan de personer som hjälpte mig att skapa den.
