Mitt utbytesår i USA 2013-2014

Det känns som att allt som kan gå fel för en utbytesstudent har gått fel för mig än så länge. 

Ni anar inte hur dåligt jag mått under de senaste två månaderna. 

Dåliga efter dåliga besked.  Med bara ett litet klick på ett nytt mail kan hela mitt välmående förändras. Som ett stort bombnedslag i min kropp.

 

I början av den här erfarenheten var jag som alla andra utbytesstudenter taggad, glad och kunde inte sluta prata om mitt år! 

Nu har allt förändrats. 

Jag vill inte prata om det, och så fort någon nämner det blir jag ledsen och irriterad och vill bara att de ska sluta prata om det. Nu tänker jag mer på utbytesåret som en börda än en otrolig erfarenhet för livet. 

Jag tänker, varför jag? 

Varför av alla utbytesstudenter skulle just jag bli drabbad av det här? Inte för att jag någonsin skulle önska någon annan utbytesstudent det jag känner just nu. 

 

När man läser om alla andra utbytesstudenter som redan har åkt, vissa har redan gått en vecka i High school. Och vad gör jag?

 

Det känns som att, när allt redan har gått åt helvete, varför skulle mitt år bli bättre? Det känns som att det kommer fortsätta lika dåligt och min organisation har fått mig att känna att jag nästan ångrar att jag sökte från första början. Jag vill inte skriva ut om min organisation för mycket för jag vet inte vad det kan få för konsekvenser men jag kan bara säga att jag är väldigt besviken på dem.. 

Ni kan tro att jag är negativ, i vanliga fall är jag oftast väldigt glad och lycklig, men jag har inte varit något annat än tålmodig, men nu har jag fått nog! Jag orkar inte med att må som jag gör längre, och jag har slut på hopp. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. 

Nu har de skrivit till mig att man ska fundera över att tänka på om man vill bli student i något annat land istället. Okej tänker kanske ni, inte så farligt, det finns ju många coola länder! Och så hade säkert jag också känt för ett år sen. Om jag bara hade fått veta att jag fått avslag från USA direkt. Jag tror att det hade varit roligt att vara utbytesstudent i de flesta länder, men när man varit inställd på USA såhär länge som jag har, och varit så säker...så blir allt så konstigt. Mamma ska ringa och prata med dem idag. Jag skulle möjligen kunna tänka mig Australien och Nya Zeeland men i Australien tar de tydligen inte emot studenter från min organisation och i Nya Zeeland börjar man inte förrän i Januari...det här kommer inte sluta bra känner jag. Håll tummarna för mig.