JUST NU
Ni kanske undrar vad som händer i mitt liv just nu efter allt som hänt.
Idag har vi fått det bekräftat att jag får åka till USA i januari, OM jag inte får något mer epileptiskt anfall.
Mamma ska försöka kolla med AFS om jag får åka dit lite tidigare så jag får vara med om en amerikansk jul. Och även kolla om jag kanske kan stanna lite längre in på sommaren än de andra utbytesstudenterna, så känns det lite mer som en tröst.
Deras visum går ju ut under sommaren men det gör ju inte mitt då det blir framskjutet.
Vi ska även kolla om vi hittar någon billig resa till min värdfamilj någon gång under hösten så jag får komma och hälsa på dem som turist, om de går med på det.
Annars så ska jag nu under det här halvåret läsa ikapp i några ämnen som jag missat i ettan (eftersom jag ska byta linje nästa år), kanske gå någon språkkurs oså. Försöka hålla mig sysselsatt så jag inte hamnar i en depression.
Jag fick erbjudande att åka ner som au pair i Schweiz under två månader (har släktingar där) och öva på min franska, men jag tror inte riktigt det är något för mig så jag ska nog inte åka.
Jag håller er uppdaterade!
Idag har vi fått det bekräftat att jag får åka till USA i januari, OM jag inte får något mer epileptiskt anfall.
Mamma ska försöka kolla med AFS om jag får åka dit lite tidigare så jag får vara med om en amerikansk jul. Och även kolla om jag kanske kan stanna lite längre in på sommaren än de andra utbytesstudenterna, så känns det lite mer som en tröst.
Deras visum går ju ut under sommaren men det gör ju inte mitt då det blir framskjutet.
Vi ska även kolla om vi hittar någon billig resa till min värdfamilj någon gång under hösten så jag får komma och hälsa på dem som turist, om de går med på det.
Annars så ska jag nu under det här halvåret läsa ikapp i några ämnen som jag missat i ettan (eftersom jag ska byta linje nästa år), kanske gå någon språkkurs oså. Försöka hålla mig sysselsatt så jag inte hamnar i en depression.
Jag fick erbjudande att åka ner som au pair i Schweiz under två månader (har släktingar där) och öva på min franska, men jag tror inte riktigt det är något för mig så jag ska nog inte åka.
Jag håller er uppdaterade!
FÖRKROSSAD
Jag tror att jag har blivit drabbad av allt dåligt en utbytesstudent kan bli drabbad av.
I lördags fick jag väldigt, väldigt dåliga nyheter.
Något jag inte har berättat för er är att jag för två veckor sedan fick ett epileptiskt anfall (jag och min familj är nästan helt säkra på att det orsakades av all stress och dålig sömn AFS utsatt mig för under de senaste veckorna). Jag har aldrig fått det förr i hela mitt liv och jag fick åka in med ambulans och göra massa tester.
I lördags fick jag väldigt, väldigt dåliga nyheter.
Något jag inte har berättat för er är att jag för två veckor sedan fick ett epileptiskt anfall (jag och min familj är nästan helt säkra på att det orsakades av all stress och dålig sömn AFS utsatt mig för under de senaste veckorna). Jag har aldrig fått det förr i hela mitt liv och jag fick åka in med ambulans och göra massa tester.
Det visade sig att jag haft en benägenhet till epilepsi i hela mitt liv, men det har inte hänt något förrän nu.
Varken jag eller min familj tror att det kommer hända igen utan att det bara var för omständigheterna.
Jag var fortfarande okej med att åka iväg, mina föräldrar var okej med att jag fortfarande skulle åka iväg och så var även min värdfamilj (faktum är att föräldrarna är läkare båda två) och AFS Sverige.
De sa att de skulle prata med AFS USA och se vad de skulle säga om saken. Jag sa att jag skulle göra vad som krävdes, till och med ta vilken slags medicin som de tyckte va nödvändig även fast jag egentligen inte har epilepsi (man kan inte kalla det epilepsi om man bara fått det en gång).
Så hände det. Fyra dagar innan jag skulle åka på min andra uppskjutna resa, så ringer dem och säger att jag inte får åka längre. Inte till USA, inte till något annat land heller.
De tycker det är för stor risk att skicka iväg mig så snart efter anfallet. Jag blir så himla ledsen, förkrossad och framförallt förbannad för det är typ deras fel att jag fick anfallet från början för de fått mig att bli så uppstressad och allt, så de minsta de kan göra är väl att skicka iväg mig ändå.. Det kan ju hända ett anfall där lika mycket som det kan hända här hemma. Och det är inget farligt med epilepsi så. Känns som att jag nu bara kommer få gå runt hemma och vänta på att få ett till anfall. De sa att jag möjligen kan åka i Januari, ett halvår, för då har jag avvaktat så pass länge.
Jag var fortfarande okej med att åka iväg, mina föräldrar var okej med att jag fortfarande skulle åka iväg och så var även min värdfamilj (faktum är att föräldrarna är läkare båda två) och AFS Sverige.
De sa att de skulle prata med AFS USA och se vad de skulle säga om saken. Jag sa att jag skulle göra vad som krävdes, till och med ta vilken slags medicin som de tyckte va nödvändig även fast jag egentligen inte har epilepsi (man kan inte kalla det epilepsi om man bara fått det en gång).
Så hände det. Fyra dagar innan jag skulle åka på min andra uppskjutna resa, så ringer dem och säger att jag inte får åka längre. Inte till USA, inte till något annat land heller.
De tycker det är för stor risk att skicka iväg mig så snart efter anfallet. Jag blir så himla ledsen, förkrossad och framförallt förbannad för det är typ deras fel att jag fick anfallet från början för de fått mig att bli så uppstressad och allt, så de minsta de kan göra är väl att skicka iväg mig ändå.. Det kan ju hända ett anfall där lika mycket som det kan hända här hemma. Och det är inget farligt med epilepsi så. Känns som att jag nu bara kommer få gå runt hemma och vänta på att få ett till anfall. De sa att jag möjligen kan åka i Januari, ett halvår, för då har jag avvaktat så pass länge.
Men nu är jag så himla förbannad på AFS så om jag tänker åka någon gång så tänker jag verkligen inte åka med dem. Vet att jag låter som värsta pessimisten men nu tycker jag att jag har all rätt att vara det.
Visst tänker kanske ni, synd, men det är väl bara att fortsätta sitt år som att man aldrig lämnat det?
Riktigt så enkelt är det inte.
I över ett år har jag varit inställd på att åka nu, och i flera år har det varit min dröm.
Och nu helt plötsligt, med bara ett telefonsamtal och en mening, så förändras hela ens liv.
Det hjälper ju inte att jag vill byta linje och har redan missat en månad i skolan..
Jag försöker verkligen tänka positivt, på allt jag kan va med om här hemma nu, och att allt har någon mening. Men det är svårt och kommer ta en lång tid att smälta tror jag. Varje gång jag kollar på en amerikansk film och tänker 'det där kunde varit jag', eller hör min kompis berätta om hennes utbytesår.
Visst tänker kanske ni, synd, men det är väl bara att fortsätta sitt år som att man aldrig lämnat det?
Riktigt så enkelt är det inte.
I över ett år har jag varit inställd på att åka nu, och i flera år har det varit min dröm.
Och nu helt plötsligt, med bara ett telefonsamtal och en mening, så förändras hela ens liv.
Det hjälper ju inte att jag vill byta linje och har redan missat en månad i skolan..
Jag försöker verkligen tänka positivt, på allt jag kan va med om här hemma nu, och att allt har någon mening. Men det är svårt och kommer ta en lång tid att smälta tror jag. Varje gång jag kollar på en amerikansk film och tänker 'det där kunde varit jag', eller hör min kompis berätta om hennes utbytesår.
Det här skulle ju bli mitt år. Jag skulle ut och hitta mig själv där ute i världen. Kändes som det verkligen var dags för mig att bara åka iväg, lämna allt, upptäcka nya saker, ta en paus från skolan.
MEN det kanske fortfarande finns hopp. Kanske kan jag åka till Australien i Januari (de börjar sitt år i Januari) eller så går jag ett halvår i USA, eller så försöker jag hitta någon annan organisation nästa år som kan ta emot mig (jag är för gammal för att åka till usa nästa år, iaf med afs) eller något annat land eller så åker jag på collegeyear efter studenten, men dit dröjer det ju länge..
Någon som har något tips/råd? Skulle vara väldigt tacksamt.
MEN det kanske fortfarande finns hopp. Kanske kan jag åka till Australien i Januari (de börjar sitt år i Januari) eller så går jag ett halvår i USA, eller så försöker jag hitta någon annan organisation nästa år som kan ta emot mig (jag är för gammal för att åka till usa nästa år, iaf med afs) eller något annat land eller så åker jag på collegeyear efter studenten, men dit dröjer det ju länge..
Någon som har något tips/råd? Skulle vara väldigt tacksamt.
EVENT
Mindre än en vecka kvar nu då!! Så taggad..
Min värdmamma Kathleen skickade ett mail till mig om vad för olika event som kommer vara i september-oktober. Bland annat så var det en multicultural fair med massa mat, dans och aktiviteter och sedan på kvällen så är det football game för min skola.
En drive in movie theater (har alltid velat gå på en sån, så häftigt!!), Beach volleyball game, knytkalas och en utflykt till en av områdets största majslabyrinter.
Känns ju jättekul verkligen att de redan har rätt mycket planerat så jag får fullt upp! :)
Känns ju jättekul verkligen att de redan har rätt mycket planerat så jag får fullt upp! :)
DRESS CODES & NYTT
På onsdagen den 11:e åker jag, psyked!!
På torsdagen anländer jag till min familj (dock är bara mamman hemma då för de andra är upptagna), på fredagen ska jag och min värdmamma till skolan och välja vilka classes jag ska ta, sedan på lördagen är det obligatoriskt AFS-läger vid Lake Tahoe, så taggad har alltid velat åka dit!
Sen på måndagen därefter är min första skoldag!!
Sen på måndagen därefter är min första skoldag!!
Har även kollat upp min skolas dress code, känns som att jag kommer behöva fråga min värdfamilj om hjälp hela tiden haha!
Vi har som många andra skolor inga uniforms, men några slags guide lines över hur man ska klä sig. På min skola får man inte på något sätt visa underkläderna (bh-band osv), inte ha genomskinliga kläder, kläder med sexistiska/rasistiska tryck på, shorts som är kortare än mid-thigh, inga håliga/trasiga kläder, man får heller inte ha linne på sig eller ha på sig en tröja som när man sträcker på sig åker över magen, man får inte ha pyjamas på sig i skolan förutom en flanell-underdel under spirit week..
ni andra utbytesstudenter som kanske läser, hur ser era dress codes ut? (:
ni andra utbytesstudenter som kanske läser, hur ser era dress codes ut? (:
Kan va kul att se om det är någon stor skillnad från skola till skola.
Liiite annorlunda från Sverige och jag är inte så säker på vad jag kan ha för kläder i skolan men det lär jag mig väl efterhand antar jag.
Och ni kanske kommer ihåg min klasskompis som också skulle bli utbytesstudent?
Och ni kanske kommer ihåg min klasskompis som också skulle bli utbytesstudent?
Hon åkte med Explorius och de åker med mycket snabbare avresedatum så hon fick reda på det i.. onsdags tror jag och åkte dagen efter. Hann inte riktigt säga ett riktigt hejdå till henne och kan inte fatta att hon redan är där, har inte hört av henne sen hon kom till sin familj och är riktigt nyfiken! Hon ska bo på en slags farm i Fort Collins, Colorado!
Lake Tahoe!
