Mitt utbytesår i USA 2013-2014

Imorse när jag vaknade kollade jag igenom min mail. Jag hade fått ett nytt meddelande från AFS. De skrev att jag måste förbereda mig på en ytterliggare försenad avresa. Jag har bara idag på mig. 

Jag blev så otroligt chockad, jag trodde att jag hade gått om tid på mig att få familj till de skulle bli tvungna att byta datum, att det verkligen bara var sista utvägen i nödfall liksom. Jag började faktiskt gråta. I vanliga fall så skulle jag aldrig skriva ut på internet om jag mår dåligt eller något sånt, men jag tycker att de som ska bli utbytesstudenter borde få veta hur det känns. 

 

Jag trodde verkligen inte att jag skulle få åka 11:e september, det kändes absurt. Över en månad senare. 
23:e kändes tråkigt, men ändå rätt okej, men nu, skolan har antagligen börjat och allt.. 

På ett sätt tänker jag "hur svårt kan det va att egentligen bara hitta en familj, av alla miljoner invånare?" 
Just nu känns det som att jag aldrig kommer åka.

Idag ska jag maila tjejen som fick försenad ankomst förra året. Hoppas det hjälper. 

Jag tror ju inte jag får sämre familj eller så, och jag är säker på att när jag väl är där så kommer jag inte bry mig om att jag fick familjen sent. Dessutom tänker jag även nu, när jag finns över hela USA, att det kanske var ödet. Det kanske inte var meningen att jag skulle till USA, att det var därför det blev såhär? 

Vad ska jag göra nu då, när alla andra går i skolan? Ska jag också gå, eller vad ska jag göra?